Är du en av framtidens ledare?

02 februari 2011

”Om vi inte förändrar oss kommer vi att dö”. Orden kommer från en HR-chef för ett större bolag och syftar på den akuta nödvändigheten att utveckla ledarskapet inom organisationen för att passa den tid vi lever i. Själva insikten gör att denna organisation har förutsättningar att transformeras, överleva och blomstra. Organisationer som inte förstår eller agerar på de trender vi ser påverka ledarskapet just nu, riskerar att på lång sikt utarmas på talang, engagemang och innovation, och därmed hamna på efterkälken eller helt slås ut.

Världen förändras i allt snabbare takt och det ställer nya krav på människor, ledare och organisationer. Jag skulle vilja lyfta fram tre trender som utan att egentligen överraska någon ändå ställer invanda arbetsmönster och förhållningssätt på ända.

Distraktionens tidsålder
För femton år sedan hade få av oss mobiltelefon eller e-post. Vi pratade med telefonväxlar och skickade brev för att få tag på människor. Fick vi svar på en vecka var det bra. Idag blir vi otåliga om det inte plingar till i inkorgen inom 24 timmar. En mellanchef jag träffade nyligen får 300-500 e-post varje dag. Hur hanterar man egentligen det? Många av oss för en konstant plingande och uppoppande tillvaro som ger en närmast oändlig informationsflod att hantera. Hjärnan är dock densamma som för 15 år sedan eller 15 000 år sedan.

Som ledare i denna tid är nyckelordet ”fokus”. En effektiv ledare i distraktionens tidsålder har lärt sig styra sitt fokus och navigera i och ur informationsfloden. Du hittar områden av stilla vatten och varvar det med att rida flodvågen framåt. Ditt mentala och emotionella tillstånd blir allt viktigare, eftersom det starkt påverkar förmågan att kunna se helheten, tänka strategiskt, inspirera medarbetare och hushålla med energin.

Fler människor är allt viktigare
Makten i organisationen finns inte längre bara i toppen. Den sprids över hela organisationens nätverk och kanske till och med utanför organisationen. Kunskap är makt. Det höga tempot gör att beslut måste fattas i realtid av många olika människor. Chefens huvudsakliga roll är inte längre fatta beslut, utan att fostra ledare. Idealt ska alla människor i en organisation kunna leda och fatta beslut. Organisationer som kämpande håller fast i Taylorismens anda med makten centrerad till några få i toppen, är trögrörliga på marknaden och oattraktiva för talang. Dessutom drunknar cheferna lätt i informationsfloden.

Att fler människor är allt viktigare innebär att ledare inte längre kan lita på sin position för att styra och influera. Du måste kunna navigera nätverket och kunna influera både horisontellt i sidled och vertikalt upp och ned. Det ställer helt andra krav på det effektiva ledarskapet. Du måste göra det attraktivt för människor att göra det du vill att de gör.

Jakten på det meningsfulla syftet
Vi människor vill känna att vi gör en skillnad. Vi vill känna en förväntan när vi kliver ur sängen på morgonen. Vi mår som bäst när vi är del av något större som går bortom oss själva. Jag hör många ledningsgrupper fundera över hur man skapar mer engagemang i organisationen. Det är egentligen väldigt enkelt, ändå är det så få kan, vill och vågar ta steget. Det handlar om att låta ett underliggande syfte genomsyra varje liten del i verksamheten. Ett syfte som berör och som anställda, kunder, partners och aktieägare känner för med hjärtat, inte bara med hjärnan.

Professor Raj Sisodia visar i boken ”Firms of Endearment” att syftesdrivna organisationer just nu utklassar sina konkurrenter när det gäller kundlojalitet, talang, tillväxt och värdeskapande, och det med mycket lite marknadsföring. Företag som South West Airlines, Patagonia, Timberland, Whole Foods och Harley-Davidson siktar på att maximera det totala värdet. Det handlar om det emotionella, sociala och det finansiella värdet.

Syftet måste komma djupt inifrån. Det fungerar inte att lappa på lite CSR och varumärkesstrategi och sedan tro att människor ska bli berörda på djupet. Endast organisationer med medvetna, autentiska och helhetstänkande ledare kan göra transformationen till en sant syftesdriven organisation. Som en sådan ledare är du ständigt nyfiken på dig själv och andra, du är klar över dina värderingar, ditt syfte här på jorden, du är en inspirerande rollmodel och du vill bidra till något större.

Organisationer kommer och går. Personligen är jag övertygad att de organisationer som kommer överleva och blomstra om 10, 20 och 30 år har ledare (och då menar jag inte chefer, utan människor som tar initiativ och leder) som inte bara hanterar utan också växer med de trender vi kan se just nu: distraktionens tidsålder, fler människor är allt viktigare och jakten på det meningsfulla syftet.

Är du en av dem?

Föredraget på webben

13 december 2010

Om du ville se helgens TV-sända föreläsning om ”rädsla, mod och det personliga ledarskapet”, men inte hade möjlighet finns den nu på webben i sin helhet (ca 75 minuter).

Modigare Vardag på Kunskapskanalen

Många hälsningar

Carl

Modigt helgtips

10 december 2010

Nu på söndag 12/12 kl 14.40-16.00 sänder SVT Kunskapskanalen hela min och Sofias föreläsning om mod och rädsla i vardagen. Vi pratar om vad personligt mod är, utforskar rädslans mekanismer, och hur vi stärker våra modiga resurser för att bryta genom begränsningarna. Programmet är producerat av Utbildningsradion och föreläsningen gjorde vi under Skolforum.

Ha en toppenhelg!

Varma hälsningar

Carl

 

Inspirerande böcker till specialpris

02 december 2010

Lagom till jul ger Liber 20 procent rabatt på Modig och en rad andra inspirerande böcker. Är det någon som talar till dig eller som kanske passar som julklapp?

Bokerbjudande

 

Sex sätt att stressvaccinera

30 november 2010

Det går att balansera vår upplevda stress i tillvaron med hjälp av tre olika strategier. För det första kan vi ”omvärldsoptimera”, vilket handlar om att planera, prioritera och kommunicera. För det andra kan vi hela tiden medvetet arbeta med vårt ”mentala och emotionella ledarskap”, vilket innebär att styra tankar och därmed känslor så att de hjälper oss till balans och inte tvärtom skapar mer stress än nödvändigt. Och för det tredje kan vi ”stärka vår fysiska motståndskraft” – vi kan stessvaccinera oss själva. Här är sex vägar som är enkla och som jag upplever ofta gör stor skillnad:

  • Rörelse – en bra ventil. När vi känner oss stressade strömmar adrenalin och andra stresshormoner runt i vårt system. Blodflödet ökar till musklerna och vi är redo för kamp eller flykt. Problemet är att orsaken till vår stress sällan handlar om att ladda ur fysiskt. Vi springer förhoppningsvis inte ifrån vår chef, eller ger bilisten framför på nöten. Regelbunden motion med ordentlig puls ger oss däremot möjligheten att få utlopp för vårt ackumulerade adrenalin. Stressänkningseffekten sitter i upp till någon dag efter varje pass.
  • Natur – maxar effekten. Forskare vet inte varför men faktum är att en promenad i naturen höjer vår mental skärpa och sänker blodtrycket mer än en promenad i stan. Så naturen är ett gratis vaccin som för oss tillbaka till balans. När använder du det nästa gång?
  • Kvalitetspaus – 1 min gör skillnad. Vi människor är cykliska, inte linjära, i vårt energimönster. För att fungera på topp behöver vi variera perioder av aktivitet med perioder av vila. Experimentera dig fram. Vilken pausaktivitet hjälper dig mest? Hur lång är din ideala paus under arbetsdagen? Vid vilken punkt blir det helt enkelt oseriöst att fortsätta arbeta?
  • Medveten andning – syresätter och lugnar. När vi stressar blir andningen kort och ytlig. Då vi istället tar några djupa och lugna andetag skickas signaler till hjärnan om att vi faktiskt är ganska lugna och balanserade. Dessutom ger vi hjärnan en syreboost. Prova att andas medvetet varje gång du exempelvis går in i ett möte, sätter dig i bilen/på bussen eller kommer hem från jobbet. Gör det till en stressvaccinerande vana.
  • Utrensning – skapar utrymme. Informationsfloden omkring oss driver lätt stress. Så en ovärderlig investering är att rensa allt som rensas kan: adressboken, e-posten, garderoben, skrivbordet och pappershögarna. Vi behöver också regelbundet rensa i våra relationer. Vad behöver klaras ut och förlåtas? Var är det dags att släppa taget och gå vidare?
  • Fullt fokus – stoppar den mentala autopiloten. Leonoardo da Vinci sa ”människor ser utan att se, hör utan att höra”. Han syftade på hjärnans förmåga att gå på autopilot. Vi äter lunch men glömmer smaka på maten, vi samtalar med våra barn, men tänker på jobbet, vi går i naturen men i tankarna är vi någon helt annanstans. När vi istället fokuserar och är närvarande fullt ut kan vi inte tänka några andra tankar (som stressar oss). Vi stänger tankeflödet och höjer upplevelsen av nuet. Här behöver vi ofta påminna oss själva ofta. Vad är mitt fokus just nu?

Nya föreläsningar på gång

20 oktober 2010

Hej!

För snart ett år sedan gjorde jag och min medförfattare Sofia Sivertsdotter vår första Modig-föreläsning i Stockholm. Den följdes av en härlig norrlandsturné och en rad spridda föreläsningar runt om i landet. Totalt har vi kört ett trettiotal föreläsningar i många olika sammanhang, varav det senaste miniseminariet också sändes i Kunskapskanalen.
Nu nästan på årsdagen för vår kick-off är vi tillbaks i Stockholm. Vi föreläser 1 november på Skolforum och 2 november kör vi en öppen kvällsföreläsning i Stockholm.

Läs gärna mer här

Varmt välkommen!

Carl

 

Människans tillkortakommanden och en märklig valrörelse

12 oktober 2010

Debatterna inför valet 2010 var ur en aspekt mycket märkliga, tycker jag. Låt oss gå tillbaka ett år i tiden. Det är höst 2009 och det verkar som hela världen förbereder sig för att en gång för alla komma överens om kraftfulla insatser i klimatfrågan. Det hålls aktioner, namninsamlingar och möten i tusental, Reinfeldt och många andra politiker pratar ofta och mycket om förväntningarna inför Köpenhamnsmötet, och media rapporterar intensivt kring miljöfrågorna. Hade vi haft val september 2009 hade klimat- och miljöfrågorna kanske toppat dagordningen.

Så vad händer? Mötet i Köpenhamn kollapsar och sedan dess är klimatfrågan nästintill död. Den har rekordsnabbt gått från top of mind till bottom of mind hos politiker, journalister och framförallt hos många av oss väljare. Denna för mig överraskande utveckling är psykologidriven, inte faktadriven. Året 2009 gick till historien som det varmaste någonsin globalt, men det verkar inte spela någon roll. Snöbollen som rullade och växte och växte tappade fart och blev stillastående. Tyvärr är inte vår utsläppskurva av koldioxid stillastående. Tyvärr är det heller inte det enda miljöproblemet (vattnet, jorden, maten och kemikalierna är ett större problem påpekar många forskare) och jag är osäker på om vi i denna kritiska tid som vi lever i har råd att ta ett eller flera års paus med att låta miljöfrågornas snöboll växa.

Människan är en överlevare men biologiskt sett är vi inte starka på att hantera komplexa utmaningar med konsekvenser långt fram i tiden. Endast en bråkdel av oss klarar av detta, läste jag någonstans. Vilket mycket väl kan stämma när vi ser på det senaste årets utveckling.

Den stora utmaningen är förstås att våra barn och barnbarns framtidsupplevelser bestäms just av denna förmåga. Därför måste vi hela tiden styra fokus mot framtiden när vi fattar beslut som påverkar jorden och människorna bortom oss själva. Vad blir konsekenserna av vårt handlande 50 eller 100 år framåt i tiden? Vad vill vi signalera till politiker, företag och andra med stor påverkan? Det är så lätt att bli distraherad, men vi får inte tappa fokus för att ett möte går snett eller för att media väljer att belysa andra fenomen under en period.

Det finns mycket hopp också. Människor gör fantastiska saker för miljön och för varandra, men fler av oss behöver engagera oss så vi kan få upp den där lovande snöbollen på banan igen och få den att sätta fart och växa på ett sätt som gör att ingen psykologi kan sätta stopp förrän vi säkrat en långsiktigt hållbar tillvaro för oss själva och de generationer som kommer efter oss.